Nols historia - gåtfullt långhus från 300-talet

Gåtfullt långhus från 300-talet nära Äskekärr. 2007 gjorde Bohusläns museum tillsammans med Lödöse museum undersökningar i Osbacken, Ale, med anledning av att E45 skulle byggas om till motorväg. Det som lyftes fram i ljuset var bl.a en byggnad som visade sig vara 40×8 meter. De kraftiga och tätt sittande stolparna tolkar arkeolog Mikael Ebeskog från Bohusläns museum, som att huset varit högt.

Nära vattenbrynet i Nol

Vad platsen och huset vid Osbacken använts till är osäkert. Utifrån de fynd man hittat i området är det troligt att det var en välorganiserad bytes- och handelsplats. Huset låg parallellt med Göta älv, nära vattenbrynet.

Pärlor av glas

Vid utgrävningen hittades pärlor av glas och lera, dekorerade vävtyngder samt föremål och redskap av järn, bland annat nitar, spikar, fragment av knivar och skäror samt en spjutspets. Fantastisk ornerad keramik som även det berättar att här har det varit någon verksamt av högre stånd. Man kunde även konstatera metallhantverk på platsen genom fynd av bränd lera, ugnsväggar, blästerskydd, deglar och gjutformar. Fynden dateras till 300-500 talet.

Högre skiktet i samhället

Järnåldersboplatsen var belägen på ett stycke åkermark som sluttade svagt ned mot Göta älv i väster och mot Sköldån i söder. Drygt hälften av boplatsen undersöktes och borttogs medan resterande del endast avgränsades och fortfarande är belägen strax nordväst om E45. Dateringen av kol och ben gav boplatsen en åldersbestämning till övergången mellan romersk järnålder och folkvandringstid. Boplatsen har hört till det högre skiktet i samhället. I jämförelse med ordinära boplatser från samma tid är andelen finkeramik ovanligt hög och dessutom att det finns tecken på ett utbrett metallhantverk. Makrofossilanalysen kunde visa att man har odlat resurskrävande oljeväxter och förmodligen haft ett omfattande bete på många olika typer av marker.

Stor ansamling av sten

I den västra delen av området, en meter nordväst om huslämningen, påträffades en ansamling av sten i kombination med ett kulturpåverkat lager. Anläggningen var L-formad, ca 70 m² stor och bestod av sten i ett till två lager samt två lager kulturpåverkad jord. Lager 1 bestod av brun, lucker, sandig silt och Lager 2 av svart, något flammig sandig silt. Fyndmaterialet påminde om det som påträffades i husets kulturlager, med keramik, slagen flinta, bränt ben och bränd lera. Det fanns emellertid ingen förekomst av obränt ben och pärlor som var vanligt förekommande i kulturlagret.
Området grävdes i sektioner med hjälp av korsprofiler och fynd från de olika lagren separerades. Stenansamlingens syfte kunde vid undersökningens slut emellertid inte klarläggas fullständigt. En härd påträffades i anläggningen vilket kan antyda att platsen använts för aktiviteter som krävt värme. Eventuellt skulle det kunna vara grunden för en byggnad som rasat och därefter använts som avstjälpningsplats vilket skapat en typ av utkastlager.

Omfattande fyndmaterial

Ett omfattande fyndmaterial påträffades vid undersökningen vid Osbacken. Det bestod av 6 kg keramik, 3 kg bränd lera, 1,5 kg bränt och obränt ben, 400 g slagg, 491 pärlor av lera, glas och ben, 85 avslag av flinta, 63 järnföremål, 2
brynen, 2 glättstenar samt en sländtrissa.

Källa: Götaälvdalen.se